2013-08-18

ny industriell vän vill veta var den ska bo | söndagsbild i fabriken

Vår matplats gästas just nu av en ny kompis som velar runt i huset och försöker hitta sin plats. Pallen ropade på oss när vi besökte Artilleriet i lördags och invirad i en svart sopsäck bar jag runt på den på stan hela dagen. Typ. Passade ju ganska bra eftersom jag hade galet ont i fötterna och kunde sätta mig så fort lillasyster provade något (och det var ofta;)


För ett litet antal veckor sedan så fick vi ytterligare en liten fin tonåring i familjen. En av de fina presenter som man får när man tillhör oss är att man får ett litet "prata-och fnissa-hela-natten på-ett-lyxigt-hotellrum-med-panoramautsikt-och-lyxiga-badrockar-plus-jaccuzi-och-shoppa-tills-mammans fötter-nästan-trillar-isär-och-pengarna-tar-slut-dygn".  Lillasyster hade väntat på detta i tre år typ, ända sedan vår första fina tjej blev tonåring och fick samma present. 
 
Vi hade det precis alldeles underbart. Ja, förutom att jag glömde ta med andra skor än mina vita Converse. Det var ett jätteminus för mina nedersta kroppsdelar. Minst sagt. Jag ville nästan klaga ynkligt och lite högljutt ända tills jag fick ett sms hemifrån tätt följt av ett telefonsamtal från vår stora fotbollstjej. Hon var på väg till akuten med en dubbelt så stor fot och förmodad bruten tå. Det kändes inte läge att klaga då. Mammahjärtat bultade och jag kände mig minst sagt kluven. Ville ju krama ledsen storasyster men samtidigt var min huvuduppgift ju att njuta och skapa lyx-känsla för lillasyster.
 
Men jag ansträngde mig och lyckades. Vi sjönk ner i jacuzzin och fasen va vi njöt, jag skiftade fokus och var totalt närvarande. Jag till och med nappade på Filippas knasiga idé att ta en snabb sväng till Liseberg trots att klockan var mycket och det regnade ute. Vi hade jättemysigt i den näst intill folktomma parken men mina fötter sade upp bekantskapen med mig. Typ.




Jag tror inte att det är många av oss som inte har en slags hatkärlek till spelklassikern "Råttfällan". Lyckan när man kan plocka plupp efter plupp (finns nog många namn på de där gula, röda och blå små spelpjäserna) och ilskan, kanske rent utav ursinnet när den small igen alldeles för tidigt för att sedan låta motståndaren i stället plocka plupp efter plupp...
 
Detta spel kommer gärna fram hos oss en sån här lagom slö och småregnig söndag och får bli del av mitt bidrag till Fabrikens söndagsbild.


kram | tina